...försvann ett tag typ 3 månader.  

igår träffade jag en kirurg och vi bestämde att en gastric bypass ska göras. I april.... Ångest stor ångest!

men jag kan ångra mig fram till dagen D.  Det jag har mest ångest för är att DÖ i samband  med operationen eller  att jag ska drabbas av en komplikation... 

Men nu gäller det att först förbereda sig mentalt. För det är mycket som ändras  i ens kropp efter en gastric bypass. Både kroppsligt och mentalt. 30-40kg lättare gör otroligt  mycket! Inte bara för utseendet, utan orken ens livs kvalité förändras.  Allt förändras!

Mitt ät mönster måste brytas!  Jag jobbar redan nu på detta jag har dragit ner på mina portioner. Jag strävar efter att minska min socker intag.  Ibland känns det som om jag har ju inge  kul kvar!  Men  kul... Vad är kul i livet? Mula in  blandgodis i munnen, eller få uppleva sina barns student, eller vräka i sig 400g potatisgratäng  stor köttbit med mycket bea? Eller kanske få  krama mina blivande barnbarn! Vad är kul?  Vad är det som är kul? 

Kram

Idag var det information på sjukhuset. Det var ett gäng tjockisar i olika åldrar. 

det var ett hemskt möte. Jag grinade efter..

Jag kände mig sååå djävla misslyckad som människa. Att jag gjort såhär mot min kropp. Vilket misslyckande!

Jag får information om hur operationen går till.... Visst har jag läst lite om vad som kopplas om kopplas bort men det var så påtagligt så fruktansvärt groteskt. Man ändrar hela sitt matsmältnings system.

Någonting som egentligen fungerar, men som jag har rubbat, töjjt ut ja, förstört  pga. mitt destruktiva livsstil. 

det är så hemskt!

Kirurgen som informerade tog upp riskerna. Det känns lite som om det är pest eller kolera. Dö om 20 år av övervikt eller ta chansen att överleva en Gastric Bypass.

Jag såldes ledssen! Besviken och den fråga som ekar i mitt huvud är Har du gjort ditt bästa för att bekämpa fetman?????